Hur har politikerna tänkt sig att vi ungdomar ska kunna flytta hemifrån om nått år när Sveriges population bara ökar och ökar? (nej, jag säger absolut inte att det är fel med det) Jag menar, tänker de långsiktigt eller kortsiktigt nu? Skulle allt bra gärna vilja sätta mig in i deras hjärnor för att förstå hur de tänker..
Jaja, slut om det. Så, det här är absolut inte min första blogg. Men nu har jag energi nog att blogga tror jag, känns bra just nu i alla fall!
För ca 2 månader sen gjorde jag ofrivilligt slut med min dåvarande pojkvän. Vi kan kalla honom för R.
Vi hade känt varandra i ca 2 år och vi har alltid stått varandra nära och haft ett speciellt band. I sommras så började vi dejta och våran relation eskalerade snabbt och han flyttade in till mig pga vissa omständigheter.
Han har ett barn också, som är ca 2 månader gammal med sitt ex. En kväll när vi satt och käkade middag så plingade min mobil till och jag tystnade ganska fort när jag såg att hans ex hade skrivit till mig på messanger.
Han har ett barn också, som är ca 2 månader gammal med sitt ex. En kväll när vi satt och käkade middag så plingade min mobil till och jag tystnade ganska fort när jag såg att hans ex hade skrivit till mig på messanger.
"Hej! Tänkte bara fråga dig om du är medveten om att din pojkvän R har en dotter som är en månad och skriver till mig att han är singel, att han fortfarande älskar mig osv? han är ett svin så tänkte bara tala om det."
Kan ni fatta min chock när hon skickade skärmdumpar på allt? Jag ifrågasatte direkt och han förnekade och sa att hon har manupilerat smsen.
Jag trodde inte på honom, jag hade haft en konstig känsla i magen de 4 dagarna innan detta hände. Han stack iväg och lämnade mig utan svar, sen ringde han mig och sa att han hade skrivit allt det där för att han skulle få träffa sin dotter, men jag kände att jag inte kunde lita på någonting han sa till mig. Ingenting han sa fastnade hos mig. Han blev obetydlig och jag var förkrossad. Jag älskade den här killen och jag planerade att flytta hemifrån med honom och starta ett nytt liv. Jag har aldrig mått så här dåligt för någon förut. Jag har gråit i en och en halv månad, jag sover knappt. Jag kan knappt leva normalt, jag ser honom överallt. Min säng luktar fortfarande som honom, jag har kvar alla bilder och jag tänker på honom hela tiden..
Var det mitt fel att allt blev som det blev?
Samtidigt som jag är så himla ledsen för att allt det här behövde hända så är jag så himla lycklig att hans ex skrev till mig, samtidigt så är jag fylld av ilska och hat mot honom. Men jag har kommit på att han inte förtjänar mig, jag är värd en bättre person som inte ljuger för mig.
Och jag är så glad att jag har min familj och mina vänner. NI ÄR BÄST!!!
